Sensoriska funktioner

Undersökning av sensorik

Sensoriska symptom kan vara svåra att bedöma och det finns flera skäl till det. Sensoriska symptom är, likt många andra neurologiska symptom, ofta svåra för patienten att sätta ord på. När vi saknar exakta termer använder vi ofta liknelser: ”myrkrypningar”, ”stickningar”, ”tandläkarbedövning”, ”sockerdrickskänsla” etc. Det är vanligt att man använder ordet ”domningar” som dock är en ospecifik term och betyder olika saker för olika människor.

Till skillnad från många andra neurologiska symptom kan man inte se, känna eller mäta sensoriska förnimmelser och det hela försvåras av det faktum att sensoriska symptom är ganska vanligt hos friska individer. För att få en bra uppfattning om sensoriska symptom bör man därför lägga extra fokus på anamnes och den kliniska helhetsbilden. 

 

Terminologi

Parestesi

Onormal sensorisk upplevelse, som är spontan och inte beror på stimulus, exempelvis stickningar, myrkrypning, känsla av värme eller kyla mm. 

Dysestesi

Obehaglig känselupplevelse, antingen spontant eller vid stimulus. Förekommer ofta tillsammans med parestesi. 

Hypestesi

Hypestesi betyder nedsatt känsel och kan ibland liknas vid ”tandläkarbedövning”, eller ”stumhet” mm. 

Anestesi

Avsaknad av all känsel.

Analgesi

Avsaknad av smärtkänsel.

Allodyni

Vid allodyni förekommer smärta vid stimuli som är vanligtvis icke-smärtsam.

Hyperalgesi

Ökad smärtupplevelse

Kinestesi

Rörelsekänsla

Stereognosis

Förmågan att känna igen föremål enbart genom beröring. Oförmåga kallas astereognosis.

Grafestesi

Grafestesi är sifferskrivningssinne och avser förmågan att uppfatta siffror som ”skrivs” på en kroppsdel. Testas ofta med undersökarens finger och inte en penna som man faktiskt skriver med.  

 

Perifer vs central sensorik

Man brukar dela in sensorik i två grupper: perifer och central. Den perifera sensoriken består av receptorer och perifera nerver. Med central sensorik avses den tolkning och integrering av intryck som sker i hjärnbarken (oftast parietalloben). 

Perifer sensorik

  • Beröring
  • Proprioception
  • Smärta och temperatur
  • Vibration

Central sensorik

  • Stereognosis
  • Grafestesi
  • 2-punktsdiskriminering
  • Sensorisk uppmärksamhet (neglekt)

 

Klinisk undersökning

Den kliniska undersökningen av sensorik varierar utifrån situation. I undersökning enligt rutinnervstatus görs enbart en testning av känsel för stick i ansikte, hand- och fotryggar, samt vibration i händer och fötter. Detta är ofta tillräckligt i fall där patienten inte har upplevt några sensoriska symptom. Många kliniska situationer kräver dock en betydligt mer noggrann och omfattande undersökning. Exempel på sådana är misstanke om neuropati, cauda equina eller ryggmärgspåverkan, stroke, carpaltunnelsyndrom mm. I sådana fall bör samtliga sensoriska modaliteter undersökas noggrant med beaktande av utbredning på kroppen. Det kan vara av värde att be patienten peka ut området med ett finger där känselstörningen upplevs.

Ofta undersöks enbart känseln på extremiteter och eventuellt ansikte. Men det är särskilt viktigt att undersöka känsel över bålen vid akuta ryggar och misstanke om sjukdom i ryggmärgen. 

Det är bra att ha kännedom om dermatomen och ha viktiga anatomiska landmärken i åtanke: exempelvis Th-10 i höjd med naveln ,och Th-4 i höjd med mamiller.

Undersökning av perifer sensorik

Beröring testas med hjälp av undersökarens hand/fingar. Ofta anges att man skall använda papper- eller bomullstuss, men det är oklart vad detta tillför. 

Smärta kan testas med hjälp av steril nål eller avbruten bomullspinne och temperatur kan undersökas med hjälp av varma och kalla föremål (exempelvis metalldelen på reflexhammare eller varmt och kallt vatten). 

Vibrationskänsel bör undersökas med stämgaffel på 128 Hz.

Proprioception kan undersökas med hjälp av det som kallas ledkinestesi. Man fattar de mest distala falanger på hand eller fot och gör små passiva extensioner och flektioner och samtidigt ber patienten ange vilket håll som fingret/tån rör sig (dvs upp eller ner). Vid nedsatt propriocepation kan sensorisk ataxi uppkomma vilket ibland kan ses vid finger-näs eller knä-häl.

 

Undersökning av central sensorik

Notera att om den perifera sensoriken inte fungerar kan det vara svårt att testa den centrala – vilket är givet av att impulserna inte når fram till hjärnbarken. 

Grafestesi är förmågan att känna av siffror eller bokstäver som ritats på huden. Detta kan t.ex. testas genom att undersökaren med sitt finger gör rörelser på huden som motsvarar olika siffor. Patienten bör i normalfallet kunna återge vad som har ”ritats” (det anses normalt att kunna känna av siffror som är ca 6 cm på de flesta delar av kroppen).

Stereognosis: Medan patienten blundar kan man placera olika föremål i patientens hand, t.ex. ett gem, nyckel, mynt eller klocka. Patienten bör då kunna återge vad det är för föremål. 

Två-punktsdiskriminering kan undersökas med hjälp av ett utvikt gem eller särskilt instrument. Normalt är att man kan diskriminerar mellan punkter på ca 3 mm på fingrar och 3 cm på fötter. 

Sensorisk uppmärksamhet kan testas med hjälp av bisimultan (dubbel simultan) stimulering. Detta innebär att båda kroppshalvor berörs en och en och därefter samtidigt. Vid uppmärksamhetsstörning kan patienten korrekt återge vilken kroppsdel/kroppshalva som berörs när man testar en och en, men uppfattar bara ena sidan när beröring sker samtidigt på båda. Detta kallas för sensorisk neglekt.