Är ST-läkare i neurologi bra på att ställa diagnos?

Om en professionell basebollspelare träffar bollen i 3 av 10 fall anses personen vara fenomenal. Detta är en intressant siffra om man drar en parallell till sjukvården. För om man jämför läkare med basebollspelare, hur hög ”träffsäkerhet” ska läkaren ha? Att komma fram till rätt diagnos i 30 % av fallen är nog inte så bra. Men å andra sidan, är det rimligt att förvänta sig att någon ska ha 100 % träffsäkerhet. Vad vet vi egentligen om detta?

Diagnostisk precision är tyvärr ett svårstuderat område, men jag tycker ämnet är intressant och en studie som presenterades nyligen vid senaste AAN-kongressen i Los Angeles fångade därför min uppmärksamhet. Studien handlade om att undersöka hur pass bra ST-läkare i neurologi är på att ställa rätt diagnos.

Studien som utfördes vid Icahn School of Medicine at Mount Sinai i New York handlade om att undersöka hur pass väl den preliminära diagnosen ställd av ST-Läkare i neurologi överensstämde med den slutgiltiga diagnosen. Samtliga ST-Läkare i studien var inne på sitt andra år. Man fann att i genomsnitt ställde ST-Läkare korrekt diagnos i drygt två tredjedel av fallen.

Träffsäkerheten verkar alltså vara långt ifrån 100 %, men i alla fall bättre än en basebollspelare. Frågan som för mig återstår är: hur bra är specialistläkare i neurologi på att ställa diagnos?

Jag tror inte att det finns någon specifikt studie som har adresserat denna fråga. Men jag vet att flera studier har påvisat förvånansvärt hög feldiagnostik gällande flera vanliga neurologiska sjukdomar. Nedan följer några exempel:

Flera studier, bland annat Hughes et al JNNP, har visat att uppemot 25 % av alla som får diagnosen Parkinsons sjukdom visar sig i själva verket ha en annan sjukdom.

Gällande epilepsi har också flera studier funnit att omkring 25 % får diagnosen felaktigt. Detta framgår b.la i artikeln av Chowdhury et al, European Journal of Neurology 2008

Ännu mer intressant tycker jag är artikeln av Tarnutzer et al Neurology 2017 som i sin metaanalys fann att, i genomsnitt, missas omkring 9 % av alla stroke. Feldiagnostiken var dock ännu högre bland specifika subgrupper exempelvis de med lindriga, ospecifika eller övergående symptom. Bland dessa grupper kunde uppemot 60 % missas. Medförfattare till artikeln Jonathan Edlow som är Harvard professor säger följande i en intervju med Neurology Today: 

“I think we can do better than we are [currently doing], and we can certainly do better with patients who have dizziness. The traditional diagnostic algorithm that has been taught for decades is not evidence-based or helpful. It’s built on flawed data from 40 years ago. Newer data focus on timing of the dizziness and potential triggers, and it is a much more rational way of creating a differential diagnosis.”

“But the notion that we’re going to get to 100 percent is not right, and not doable. It would mean massive over-testing on patients who don’t have strokes. It wouldn’t be cost-effective, and it would gum up the works in the ED. The notion that we can hit perfection is not realistic.”

Uttalad underdiagnostik av TIA i bakre cirkulationsområde stöds även av data från OXVASC-studien, Paul et al, Lancet Neurology 2013.

Så vilka lärdomar kan man dra från dessa studier? För mig är det flera, men några viktiga är att vara ödmjuk, utgå från flera differentialdiagnoser och använda sig av det som kallas cognitive forcing strategies

 

 

 

 

 

 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *