Behöver man som neurolog verkligen ett stetoskop?

Stetoskopet uppfanns 1816 av fransmannen René Laennec och har sedan dess inte bara varit ett viktigt diagnostiskt instrument utan närmast symboliskt för läkaryrket. 
 
När jag var student kände jag mig ganska duktig på auskultation och kund b.la identifiera en splittrad andraton, galloprytm och skilja ett pansystoliskt från ett crescendo-decrescendo blåsljud. Jag måste dock erkänna att jag numera smått börjat lägga stetoskopet på hyllan. Självklart auskulterar jag hjärta och lungor när jag finner det kliniskt indicerat, men inte rutinmässigt på alla så som jag gjorde förr.
 
Jag blev dock fundersam häromdagen kring om det finns särskilda neurologiska sjukdomar som ändå kan erfordra att stetoskopet dammas av? Och då menar jag inte situationer med uppenbar internmedicinsk indikation så som vid stroke, för att leta efter kardiella biljud, eller hos en patient med neurologisk sjukdom som har kardiopulmonella symptom. 
 
Det jag syftar på är rent neurologiska sjukdomar som är hörbara med stetoskop. 
Jag har listat nedan de som jag kommit på:
 

Auskultation av kranium

Att auskultera kranium var säkert vanligare förr: Redan på 20-talet ska Harvey Cushing ha sagt att auskultation av kranium är en förlorad konst!
En rad olika kärlsjukdomar, aneurysm, fistlar och AVM mm kan ge upphov till blåsljud som kan höras vid auskultation av kranium. I boken Clinical Methods: The History, Physical, and Laboratory Examinations skriver man att biljud ofta är diskreta och tenderar att vara systoliska och att stetoskopets klocka bör placeras frontalt, parietalt och på mastoideus. I samband med detta bör även ögat auskulteras, se nedan. 
 
 

Auskultation av ögon

Orbitala blåsljud kan uppkomma vid en rad olika intra- och extrakraniella kärlpatologier och auskultation av orbita anses av vissa därför vara en ”fattigmans angio” (REF: Smith et al, Neurology 2009). Blåsljud kan uppkomma pga aneurysm och kärlmissbildningar i orbitaregionen men kan framförallt vara en fortplantning från det intrakraniella kärlträdet eller halskärlen. Orbitala blåsljud är tydligen inte ovanligt vid stroke och sägs indikera antingen en ipsilateral kärlocklusion eller kontralateral ICA-stenos. Orbitala blåsljud har också beskrivits vid AVM och intrakraniella fistlar, subaraknoidalblödning och vaskulit bland annat. 
 
I artikeln i Neurology av Smith et al beskriver man även ett intressant fall där man lyckades diagnosticera en patient med Limb-shaking TIA delvis pga ett orbitalt blåsljud. 
 
 

Auskultation av vader

Ortostatisk tremor (”shaky legs syndrome”) är en ovanlig tremorform som är förhållandevis nyupptäckt. Det beskrevs för första gången 1984 och är en sjukdom vars orsak är okänd men kännetecknas kliniskt av att en högfrekvent tremor uppkommer i stående och lindras av gång eller att sitta eller att luta sig mot något. Den är mest framträdande i benen men finns även i bål och armar. Ortostatisk tremor drabbar framförallt äldre personer och kan göra det besvärligt att stå en längre period så som i duschen eller en matkö etc. Man tror att ortostatisk tremor uppkommer till följd av någon typ av patologi i hjärnstam och/eller cerebellum. Diagnosen ställs med hjälp av EMG men det sägs även att man vid auskultation av vadmusklerna (när patienten står upp) kan höra ett biljud som liknas de vid en helikopters rotorblad! Läs mer om ortostatisk tremor i artikeln av Benito-León & Domingo-Santos
 

 

 

 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *