Restless legs, RLS, diagnostik, behandling

Restless legs. Ökad risk för suicid?

Restless Legs Syndrome (RLS) är en av de vanligaste rörelsesjukdomarna och drabbar ca 5 % av befolkningen. Trots detta verkar sjukdomen vara underdiagnosticerad. RLS anses nog av många vara en ganska godartad sjukdom som, enligt min personliga erfarenhet, kanske inte alltid ges högsta prioritet.  En ny studie av Zhuang et al har dock visat att patienter med RLS har kraftigt ökad risk för suicid, mår väldigt dåligt och således har ett mycket stort behov av adekvat behandling och noggrann uppföljning. 

Symptomen vid RLS innefattar bla obehagskänsla och irritation med ett ständigt behov av att röra på benen.

Även om RLS, i sig, är en ofarlig sjukdom, har personer med RLS har en ökad mortalitet, ökad samsjuklighet och nedsatt livskvalitet jämfört med den allmänna befolkningen. Samsjukligheten vid RLS består bla av depressivitet, sömnsvårigheter, hjärt-kärlsjukdomar och övervikt.

Ett fåtal mindre studier har tidigare visat att personer med restless legs har en ökad suicidrisk. Mem eftersom både diagnos och utfall (dvs suicid) är relativt ovanliga utfall i de flesta studier, har tidigare resultat varit behäftade med viss osäkerhet.

En ny registerbaserad studie som publiceras denna månaden i JAMA Network Open omfattade nästan 170 000 personer som följdes över 6 års tid. Drygt 24 000 av dessa hade diagnosen restless legs vid studiestart.
Det primära utfallsmåttet var suicid eller självskadebeteende. Efter justering för möjliga förväxlingsfaktorer (confounders) inklusive depression, livsstilsfaktorer och annan samsjuklighet fann man att personer med restless legs hade en uppemot fyrafaldigt ökad risk för suicid eller självskada.

I diskussionen skriver författarna att man bör  bedöma alla patienter med Restless legs med avseende på depressivitet och självmordstankar. Jag tror att, även om den aktuella studien har sina brister, råder det inte mycket tvivel om att det rör sig om en sjukdomsgrupp som består av människor som på många sätt inte mår bra. Min slutsats är att restless legs är en diagnos som man inte bör missa – diagnosen är viktig att ställa -och inte avfärda som ett ofarligt tillstånd. Istället torde det var angeläget att ge dessa patienter rätt behandling och adekvat uppföljning.

Vilka läkemedel har effekt vid restless legs?

Det finns två huvudgrupper av läkemedel som har studerats väl vid behandling av restless legs. Dessa är dopaminerna läkemedel och gabapentanoider.

Enligt guidelines från EAN och AAN har följande läkemedel högst evidensgrad:
Sifrol (Pramipexol)
Neupro (Rotigotin)
Gabapentin

Det finns många andra preparat som har visats ha effekt men har en något lägre evidensgrad exempelvis:
Requip (Ropinirol)
Lyrica (Pregabalin)
Även Oxykodon är godkänt och har evidens för behandling av restless legs men skall såklart användas med stor försiktighet med beaktande för beroenderisk.





Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *